lördag 14 februari 2015

Lycka är en bad-hair-day

Det är klart att jag alltid vetat, och känt att det viktigaste i livet är de människor jag älskar. Det som på riktigt spelar någon roll.

Ändå... Inte förrän något allvarligt inträffar inser man att det inte är självklart att ha dem runt sig. Det är inte förrän något allvarligt inträffar som man på riktigt känner, känner i djupet av hjärtat och magen hur livrädd man är att tänka på att dom inte skulle finnas där.

För precis ett år sen, på Alla hjärtans dag, fick min man cancerbesked. 

Alla bekymmer på jobbet blev pyttesmå och oviktiga. Alla privata vardagsbekymmer blev ointressanta. 

När man har utrymme och trygghet att bekymra sig över ytliga saker är livet rätt bra, det som den här bloggen oftast handlar om. En trevlig kräm, ett schampo som doftar lite extra gott och inte torkar ut håret. En gucka som får håret att bli blankt och luftigt. När det största bekymret för dagen är att håret ser bedrövligt ut, då är det riktigt bra. Då behöver man bara en hårsnodd eller en mössa, det går att lösa liksom ;)

När min man fick cancerbesked vände det upp och ner på hela vår tillvaro. Mycket har varit jobbigt, men mycket har varit gott också. Jag tror aldrig jag har gråtit och kramats så mycket som det här året.
Jag startade en insamlingssida hos Cancerfonden där jag delar med mig av vår historia genom dagboksanteckningar.
https://www.cancerfonden.se/insamlingar/min-man-fick-cancer

En hjärtlig alla hjärtans dag önskar jag er läsare.

6 kommentarer:

  1. Hoppas ni har haft en mysig Alla Hjärtans Dag och att din man mår bättre.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Malin!
      Hoppas du/ni också hade en fin Allahjärtans :)

      Radera
  2. Hu så jobbigt och tråkigt! :(
    Hoppas att det går framåt för honom.
    Har du ni läst boken Anticancer? En intressant och bra bok på många sätt även om man inte har cancer tycker jag.
    Hoppas att alla hjärtansdag för er det här året känts mycket bättre än förra året!

    *Kram*

    SvaraRadera
  3. Skulle kika in här och tacka för tipset på citronskal i olivolja, men när jag läser detta om din familj så.....................................de där "rätta" orden att säga finns inte. Skickar dig/er alla styrkekramar som bara finns.
    Fortsätt att vara "en sån där som springer" det finns inget bättre sätt att må bra på eller göra av med frustrationer på som att springa. Enbart känslan av att "kunna" springa är fantastisk. Kram igen/Annelie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack snälla :)
      Omtanke värmer. Det finns liksom inga rätta ord. Den vanligaste reaktionen är just - Jag vet inte vad jag ska säga. Och det är ju precis så det är. Ibland räcker inte orden och det är helt okej.

      Radera